S T U D E N T E N S L Y C K L I G A D A G (A A A A R)

Jag vaknade fyra timmar för tidigt och bestämde mig för att inte ha någon bh på mig. Tänkte "fett mycket 70-tals feminist bränn BEHÅÅN" men sen vaxade jag benen och plopp sa bubblan som sprack.

Jag fixade mig mindre denna dag än jag gjort alla andra dagar detta år och kom sedan försent till champagnefrukosten vilket var okej för jag hade ingen champagne och fick en mer storslagen entré än resten av klassen då jag sprang över ett gräsfält med vinden i kjolen rakt mot dem (vi kan låtsas att det var vackert)

Klassens fotades i parken och Sören stod bredvid och tog kort med mobilen och sa "mot Sherwood skogen" varpå jag svarade "och vidareeee" men det var från fel film.
Efter att vi fotats grät jag och så sprang vi vidare till avslutningen där våra lärare sjöng för oss och rektorn höll ett så fint tal att hon bredvid mig hulkade och snorade. Vi tog emot våra betyg och jag som var säker på samlat betygsdokument, men fick slutbetyg grät igen och tvångskramade rektorn på scenen som verkligen ville få mig att låta bli. "Män vad gööör DUU???" sa en när jag klev av scenen.

Efter att ha skuttat i klassrummet ett tag var det vår tur att springa ut i folkmassan. Jag blev blyg pga stor folkmassa och fnissade tills jag hittade min skylt (med tillhörande familj). "Yäää" tänkte jag och fick kramar av mina kram-skygga bröder.

Efter att ha blivit sen till frukosten passade jag på att bli sen till flaket (till mitt försvar hade vi inte satt en tid utan alla andra hade bara synkroniserad magkänsla vilket jag glömde fixa) 2 timmar skrik och fuldans senare var jag täckt av vin och cigarettbrännmärken (i plural) och låg svimfärdig på trottoaren tills far hämtade mig och tog mig till världens mysigaste mottagning (som råkade vara min egen). Gäster kom och jag blev rörd och alla i hela världen var fina igår (kanske Esther var finast ändå "Jag är så glad att du lärde känna Esther" sa mor idag. "Jo jag meed" sa jag efter några "heh heeEEÖÖÖH ååkejjjjeeee???")

När kvällen kom var jag så trött att ögonen gled bak i huvudet så jag sov och vaknade tretton timmar senare till en verklighet där jag inte längre går i skolan och nu med största sannolikhet antagligen är en vuxen människa. Crapidapidap sa jag när jag insåg att det innebar att jag ju faktiskt börjar jobba om fyra dagar i grannlandet och då också måste spendera både dag och natt med att skriva klart mitt sista kranförarbevisprov. för så ser verkligheten ut just nu. 

Som såklart blir vad man gör den till.