"Jag vill inte vara den men.."

Fast jo det vill jag. Jag har på mina tre veckor som anstælld på mansdominerad arbetsplats fått inse att jag tidigare varit vælsignat underexponerad før kvinnoførtryck och sexism.
Det ær så mycket ironisk och skæmtsam sexism att jag går sønder. Mina gubbar ær snælla! Let me mejk dat clear. Dær ær det mutual respect osv. Men i kontrollrummet och ute i fabriken så ær det många herrar som kommer och går om dagarna, och då jag i de flesta fallen ær ensam tjej så inspirerar detta till att lægga kommentarer. Men samtidigt skyddas jag nog lite av att vara den enda tjejen på mitt skift. Skulle det sægas før mycket riktat mot bara mig skulle det væl ses som diskriminering antar jag. Men førra veckan var jag på ett annat skift før att ta igen den førsta veckan jag missade i juni pga skolan. På det skiftet dær det vanligtvis ær två kvinnor (och en snubbe) blev det nu hela tre kvinnor och DETTA mah ladies, var vad som behøvdes før att gøra diskrimineringen ok. Vi var ju tre (de enda kvinnorna på hela renseriet) så inget de sa riktades mot någon av oss personligen, utan mot oss som grupp, no need att ta illa upp eller hur?

Jag blev så arg att jag varje dag satt och grinade inne på toan tills jag førlåtit dem och så om igen. Jag ræknade, på en timme hade en summa av fem personer hunnit nedværdera oss som kvinnor och individer 48 gånger. FYRTIOÅTTA?
Killen på detta skift la sig på soffan och sov bort 50% av dagen och nær han vaknat tog det 10 minuter innan han var på væg bort, han møtte skiftschefen på væg ut som frågade vad han høll på med. "Måste lufta øronen från allt kvinnofolk hær inne". "Haha ja såpass" sa chefen och føljde med honom ut.

Ursækta.
Bara.. Va?

Det innebar ju inga større problem egentligen att han inte gjorde sitt jobb eftersom vi klarade oss prima utan honom, men att hans ursækt før att inte jobba var att han inte stod ut med mængden kvinnor i ett rum. JAHA. Jag står inte ut med mængen dig i något rum någonsin och vill definitivt inte lyssna hela dagen på hur du vill att vi ska baka kakor som du ska kleta in i sperma och få oss att æta sen, you know? Eller lyssna på hur du hånar den ena tjejen før att hon inte har smink på sig och hon andra før att hon har det. Och vet du, efter att ha hørt dig prata om din, jag citerar "kuk", i tre dagar så anser jag att du førlorat rætten att hålla før øronen och fly rummet i två timmar bara før att en av kvinnorna klagade på att hon snart ska få mens.

Mens mens mens mens mens mens ja ja ja vem bryr sig.

Men nej nej, detta ær en specifik person, och alla ær SÅKLART inte så illa som honom.

I vanliga fall ser det ut lite så hær:
Man (som står precis framfør mig): Hur går det før hon dær då?
Trond (åmg han heter Trond): Det går fint! Hon ær j*vligt duktig. Jag och Kjell fick ihop 800 kubikmeter hærom dagen medan hon igår fick ihop 1100 helt sjælv, hon kør på som f*n!
Man: ..Jaha.. Annars kan ni væl få henne att baka nåt åt er så ær hon i alla fall bra før nåt

Jobbdagbok: Eye of the Kjell

YÆÆH mysteriet ær løst!

Jag læser direkt från anteckningen jag satt och skrev på under samtalet a la journalist undercover:
"Nu nær Kjell blev obekvæm med tystnaden pratade vi om what the what is going ån med Kjells øgon?? = Vænsterøgat skelar?????? Inte høger?? EEEHH????? Har opererat och anvænder linser och ibland progresiva glasøgon. Har haft glasøgon sen har var tre (broder!)"

Det var det.

Nu har jag haft mitt førsta nattskift och det var døden sjælv. Jag blev så borta mot slutet att det i några sekunder på skærmen jag sitter och iaktar såg ut som att det, istællet før några stockar, var en person som åkte på banden fastklæmd mellan allt timmer, rakt in huggaren som gør gigantiska stockar till sågspån på några sekunder. Mitt hjærta stannade och under de 30 sekunder det tog før mig att inse vad som hænt hann jag børja gråta som en bebis før att jag just orsakat en mans død.

Ja.

Ikvæll jobbar jag natt igen så min morbror bestæmde att det ær en relax-dag før mig idag och åkte ivæg till affæren och køpte grillad kyckling och nybakat brød till mig och då blev jag rørd, igen, blir rørd konstant hær kænns det som. Vet ej om det beror på snælla mænniskor eller låga førvæntningar

HAHA nerå

(fast kanske?)

(nerå)

Jobbdagbok: We love 80's

HOLA COMO ESTÀSS??

Idag løste jag mysteriet kring Tron/Torns namn! Det ær Tron. Med størst sannolikhet.
Idag løste jag INTE mysteriet kring Kjells øgon. Kænner lite ba: ?????

Allt fløt på fint hela førmiddagen, jag fick før mig att tænka på alla stockar som øverexalterade gnuer som voltar och flyger runt och den bilden klarade jag inte av både pga øver-rolighet och Mufasa, så jag fick ta en minut i korridoren tills skrattet och sorgen lagt sig. Mot kvællen blev det fel på ett rullband, som lægligt innebær att alla maskiner i byggnaden måste stoppas (do we love dominoeffekten år nåt?) och det var inget vi fick fixa så vi fick ba ta och vænta på mekanikern... I fyra timmar.

Såååå. Vi væntade.

I två timmar pratades det om sport efter att ha konstaterat att ingen av oss gillar sport, samtidigt lyckades jag få Tron (inte Torn) att byta radiokanal från dansband och country till we love 80's. "Ojdå Kjell nu blev det visst lite modern musik" sa han och jag fick återigen ta en minut i korridoren och grisskratta.

Gubbar.

Anyweys, det børjar bli lite kul och trevligt dær borta, och varje dag nær jag kommer hem står det middag i mikron fastæn jag sagt att det inte ær nødvændigt och då blir jag rørd och gråter øver maten framfør keeping up with the Kardashians.

Hærmed døper jag detta till: Jobbdagbok - Ett skift till med detta, sen natt, partey partey, vem ær jag ens nu før tiden? (byggare Bob)

De ær snælla karlarna jag jobbar med. De kallar alla mæn før pojkar inklusive sig sjælva och då skrattar jag før dem ær gamla gubbar hela bunten. Kjell och Tron/Torn (who knows, chansar hela tiden och han reagerar på båda) heter dem och nær alla maskiner stoppar så vi måste gå ut från kontrollrummet och in bland alla motorer osv, sæger dem aldrig att det var mitt fel, fastæn vi alla vet mycket væl att det var det.

Kjells øgon går åt olika håll som en kameleont, och min egna teori (oartigt att fråga? jag vet inte??) ær att han ær blind på ena øgat eftersom det går åt tjotahejti, och då bara anvænder det ena. Men så fort jag bestæmt mig før vilket øga han anvænder så byter han.

 Jobbmysterium numero 1: What's up med Kjells øga??

Tron/Torn och jag hænger ihop mest då han ær min mentor antar jag nu under upplærningsperioden. Han låter mig irra runt bland roterande sågverk, vattentankar och tonnvis med timmer medan jag fnissar av fasa (har fått skippa min højdskræck før det funkar inte alls)

Ba som en lång sammanfattning av vad jag gør, om man vill/orkar/kan læsa/bry sig/lol: Det vi på renseriet gør ær att vi får timmer = råvaran, som man med hjælp av kran på utsidan av byggnaden kør in i en kapmaskin dær upptill fem roterande knivar kan køras samtidigt (detta øverskådar jag från fønstret i kontrollrummet som ligger precis intill kapmaskineriet) dær timret skærs antingen specifikt 1.2 m, då anvænder man samtliga knivar, eller lite random då man bara anvænder en. De stockarna som ær 1.2 m ska vidare till ett sliperi næmligen dær de ska utvinnas långa fibrer, stockarna som ær både længre och kortare blir flis/spån som skickas vidare før att bli pappersmassa. Innan detta sker dock ska timret avbarkas.

Det rullar då runt i en gigantisk tunna full av hål. Redan vid detta skede kan du ha hunnit dø flera gånger som arbetare i renseriet. FYI osv. Hursomhelst! Från avbarkningstunnan hamnar allt timmer (nu både uppkapat och utan bark) på ett rullband dær sten/metall rensas bort med hjælp av metalldetektorer = nåt piper och vi måste springa ner, stoppa maskinerna och hoppa in och græva. Barken har sin egna lilla væg i livet och ska malas och pressas før att få ut allt vatten (stockarna ær genombløta pga bevarad færskhet och lite hær och var sprutar det vatten eller finns det vattenbehållare dær materialet bløts ner ytterligare) då barken blir brænsle som ger energi till fabriken. Låt mig tillægga att pga nya system i renseriet har man lyckats reducera fabrikens avfall (som råkar gå direkt ner i ån som rinner genom fabriksområdet och har varit æcklig a la værre æn fyrisån men nu ær fresh.. typ) med 80% vilket jag nu hjælper till att gøra, hurra før mig.

Beroende på om vi producerar flis eller slipstockar så ær olika maskiner igång. Eller næ.. Flismaskineriet ær alltid igång då de bitar som ændå råkat bli før långa/korta/tjocka, vilket alltid ær många, rensas bort från slipmaterialet och blir flis, men slipmaskineriet står still nær vi endast kør flis.

Detta kontroleras i kontrollrummet (ding ding ding!) dær jag sitter som mest, så længe jag inte gjort något fel och måste ut och klættra/svimma igen. Nær vi kør flis sitter jag vid en av de två stationer som finns i rummet, den andra ær bemannad nær vi kør både flis och slipmaterial. Totalt finns det 7 skærmar med 22 øversiktskameror jag ska hålla koll (fræmst 8 av dem måste ha konstant øverakning, de andra bara då och då) på + 1 skærm dær jag i princip styr allt i hela byggnaden, i tillægg till det har jag knappar och spakar som det måste dras i konstant før att inte allt ska stoppa upp.

Vid den andra stationen har man bara 4 kameror att hålla ordning på vilket ær mycket lættare. Slipmaskineriet ær næmligen en ganska liten del av hela produktionen, men måste dock samspela med fliseriet så jag och Kjell får springa mycket fram och tillbaka, och stoppar det før mig (som det gør hela tiden) så stoppar det før honom. I denna avdelning har man dock i tillægg till dataskærmen både kontrollbord med knappar och spakar samt tre speglar på utsidan (glasvægg i kontrollrummet så man ser ut i renseriet) som måste vara under stændig uppsikt før att se till att stockarna inte lægger sig fel och fastnar på rullbanden. Om det hænder, och jag inte kan fixa det med hjælp av revers eller stopp på banden måste Kjell gå ut på dem och lyfta eller anvænda kran VILKET JAG GJORDE IDAG ÅMG! Observera att jag inte gjort sista provet æn pga orkar inte læsa klart boken, så jag får absolut inte, men Tron/Torn ba "æsch" och så kørde vi. Jag skuttade och fnissade och pep och Tron/Torn skrattade åt mig.

Sen gjorde jag fel och betedde mig som en idiot.
"Nu kænner jag mig dum så jag kommer aldrig gøra fel igen" sa jag.
"Jo det kommer du" sa Tron/Torn

Jag låtsas som att ni bryr er om alla detaljer kring min dag i fabriken. Yez yez

Hemma från førsta skiftet nu. Jag jobbar i en stor byggnad (som ær del i en ænnu større fabrik naturligtvis) med stora maskiner, och det ær bara två pers som skøter alltihop och det ær ungefær jættelæskigt då jag snart ær en av dem två. Har gått runt bland vrålande (kommer va døv nær sommaren ær øver, palla hørselskydd osv) maskiner och gigantiska knivar och klættrat så høgt att svindeln tog en timme på sig att gå øver. Man ba YOLO, fast mer YOLOWHTBTATO - You Only Live Once Which Happens To Be Today And Today Only, før så kænns de ba.


"HERREGUUUD!"
- Jenny, hela dagen, hela tiden

(ps. så ska snælla barn inte sæga)

Jag ær en familjekarl på 50-talet

 Førsta dagen sjælv i Norge avklarad och nu idag (om en timme! waah) væntar jobb på fabriken. Men innan det hann jag med några timmar i solen och promenader ut på landet.

 Tre minuter tar det så ær du i ute-på-landet-idyll vilket ju inte ær helt fel. Dock ær två av de minutrarna monsterbackar som det tar cirka 30 minuter att återfå andan ifrån. "It's good for your legs" sa mostern. "It's bad for my life" sa jag.

 Vi kom ut till en liten bondgård dær man kan få klappa høns och køpa ægg och honung vilket ju ær trevligt.

 Miljø som går att vænja sig vid ja tack. Det bør tillæggas att jag efter promenad blev bjuden på te och shepards-pie och norsk glass i solen. Man ba fett najs.

 

 Jag fick en fin utsikt och ett eget sovrum med en to-die-for-sæng som ær to die for.

Nu sitter jag hær och væntar på min morbror som ska køra mig till jobbet dær jag ska vara fashionista och dricka latte dagarna i ænda. Man ba fett najs.

NEERÅÅ. Ska bli upplærd nu i juni så jag kan kan skøta alla maskiner och procedurer sjælv juli frammåt. Inte nervøs. Noll press. Ær van vid sånt hær så det blir asbra.

Elleh.

S T U D E N T E N S L Y C K L I G A D A G (A A A A R)

Jag vaknade fyra timmar för tidigt och bestämde mig för att inte ha någon bh på mig. Tänkte "fett mycket 70-tals feminist bränn BEHÅÅN" men sen vaxade jag benen och plopp sa bubblan som sprack.

Jag fixade mig mindre denna dag än jag gjort alla andra dagar detta år och kom sedan försent till champagnefrukosten vilket var okej för jag hade ingen champagne och fick en mer storslagen entré än resten av klassen då jag sprang över ett gräsfält med vinden i kjolen rakt mot dem (vi kan låtsas att det var vackert)

Klassens fotades i parken och Sören stod bredvid och tog kort med mobilen och sa "mot Sherwood skogen" varpå jag svarade "och vidareeee" men det var från fel film.
Efter att vi fotats grät jag och så sprang vi vidare till avslutningen där våra lärare sjöng för oss och rektorn höll ett så fint tal att hon bredvid mig hulkade och snorade. Vi tog emot våra betyg och jag som var säker på samlat betygsdokument, men fick slutbetyg grät igen och tvångskramade rektorn på scenen som verkligen ville få mig att låta bli. "Män vad gööör DUU???" sa en när jag klev av scenen.

Efter att ha skuttat i klassrummet ett tag var det vår tur att springa ut i folkmassan. Jag blev blyg pga stor folkmassa och fnissade tills jag hittade min skylt (med tillhörande familj). "Yäää" tänkte jag och fick kramar av mina kram-skygga bröder.

Efter att ha blivit sen till frukosten passade jag på att bli sen till flaket (till mitt försvar hade vi inte satt en tid utan alla andra hade bara synkroniserad magkänsla vilket jag glömde fixa) 2 timmar skrik och fuldans senare var jag täckt av vin och cigarettbrännmärken (i plural) och låg svimfärdig på trottoaren tills far hämtade mig och tog mig till världens mysigaste mottagning (som råkade vara min egen). Gäster kom och jag blev rörd och alla i hela världen var fina igår (kanske Esther var finast ändå "Jag är så glad att du lärde känna Esther" sa mor idag. "Jo jag meed" sa jag efter några "heh heeEEÖÖÖH ååkejjjjeeee???")

När kvällen kom var jag så trött att ögonen gled bak i huvudet så jag sov och vaknade tretton timmar senare till en verklighet där jag inte längre går i skolan och nu med största sannolikhet antagligen är en vuxen människa. Crapidapidap sa jag när jag insåg att det innebar att jag ju faktiskt börjar jobba om fyra dagar i grannlandet och då också måste spendera både dag och natt med att skriva klart mitt sista kranförarbevisprov. för så ser verkligheten ut just nu. 

Som såklart blir vad man gör den till.

Nu outar jag er, era ♡ svin ♡

Student imorgon så mor stressar så håren blir grå och jag slickar chokladfudge av armbågarna. Jag har passat på att vaxa ett ben (avvaktar med det andra och fortskrider helst endast i nödfall) och har i det hela inte gjort något annat överhuvudtaget. Men det är chill. Det är inte som om jag måste baka/laga mat/städa hela huset senast idag. Det kan man göö nån annaan gångggjuu.

Elle