skajpar med Milisen "printscreena nu" sa hon.

Vi var blonda asiater och blonda emos.
För jag har blivit blond.
Fortfarande på citron-stadiet. Men sånt kan man leva med.

Det var en jul i år med

Kompisar!

Min mul var säkert lika jysig som er, så det behöver vi inte gå in på för mycket. (fast notera att jag kommer komma in i panik-nostalgi om ett par dagar och detaljerat beskriva allt ändå)

...Och nu märkte jag att jag skrev fel. Men det lät kul så jag känner lite "låt stå". För all del!
Förutom min lilla julhälsning med världens för tillfället sötaste barnunge (väldigt övertydligt ord egentligen) så tänkte jag quota en bok far min gav mig.

"Guds plan med din sexualitet, ditt känsloliv och din renhet"

JAHA PAPPA

ha ha ha

Sanna sjöng och jag applåderade stolt och filmade, det var roligt

Idag har det varit Thorengala och alla flickor klär sig fina. Jag hade på mig klänningen mor sydde efter teckningen jag gav henne igår. Jag döper den till "boobie-klännigen" då uringningen var så låg att jag inte kunde ha någon bh på mig. "Detta blir spännande" tänkte jag. Fick ytterst lite ögonkontakt (lol) men jag kände mig fancy så det får väl gå.

Senare ringde far min och ville bjuda mig på kinarestaurang. "Kejrå" sa jag och fick sen vänta på stan i en timme innan de anlände. Frusen om rumpan satte jag mig på varma gubben och åt mjölkchoklad vilket är en oviktigt detalj, men trevlig ändå.

På väg till restaurangen, när jag gick över bron samtidigt som jag tänkte på hur modig jag blivit som vågar gå över broar, trillade jag i slowmotion framför ett rökande par samtidigt som vi såg varandra djupt i ögonen. Det var bara jättekonstigt. Så konstigt att jag under tiden tänkte "det här är jättekonstigt". Så konstigt. Det gick liksom inte att hejda men tog så lång tid. Två gånger trillade jag också! I rad! I slowmotion! "Lilla vän. Akta benen!" ropade dem. "Ja du" sa jag mitt i fallet.

Ps. Hittade hockeypulver som är salt och inte sur och är mycket glad för det. Ds.
Ps ps. Hittade Fleetwood Mac tröja, men inte bara det! Det är från skivan Rumours också! Emilia vet hur jag knarkat den, och därför kändes det inte mer än rätt att bära den över magen också. Nöjd tjej. Ds .

jag lagade risotto för första gången idag. femdubbla mängden ost så är du där

Att göra på två timmar:

• Sy klänning from scratch (help mee mamma)
• Komponera medley med Sanna till Thorengalan imorn

Kul att man inte går över sin kapacitet som männska i alla fall. Jag kan ju både sy och sjunga så nemas problemas.

l o l

+ lite berlin-bilder

Okej så jag hade verkligen inte tänkt att fortsätta på "potentiell dödsfara" temat, jag lovar!
Men! Imorse hände något som faktiskt på riktigt kunde ha inneburit temporärt/inte lika temporärt pulsuppehåll. Jag var nämligen mycket täppt. Näsan var lika oanvändbar som alla för stora klackar i min ägo som numera trängs i min garderob. Den kändes lite "Ja hej, jag campar på ditt ansikte ett tag, äre okej elleh? Har semester vettu"

Hursomhelst. Noll luftcirkulation. Så när halsen sen började svälla kände jag hur jag blev aningen nervös. Jag var ensam hemma, och hade ändå hoppats på att livets slut skulle ligga långt i framtiden. Mest var jag väl orolig över det faktum att ifall jag skulle kvävas här och nu skulle det stå "cause of death: snor" på mitt dödsbevis. (Finns det? Födelsebevis, sen dödsbevis? Näää?) Så allteftersom syret togs upp snabbare än det fylldes på började det svartna för ögonen. "Detta är helt sjukt" tänkte jag för mig själv samtidigt som jag skrattade inombords. Jag föreställde mig min begravning och hur mor min suckar tungt och beklagar sig "Ja, hon var ju aldrig ett stort fan av nässpray. Gjorde ont i näsan hon, plus att det ju fick henne att nysa så förfärligt, så det går ju att förstå och relatera. Det är ändå inte så bekvämt när näsan gör ont, och att nysa kan ju störa om man försöker hålla en seriös konversation osv. Jättejobbigt egentligen. Men hon höll ju faktiskt fast vid sina värderingar till slutet, och för det måste jag vara stolt"

Ha ha ha ha ha och så vidare!

Men jag dog inte! Halsen öppnades upp och gav samma känsla som när en damm brister kan jag tänka mig. Jaaa eller samma känsla som när man.. Andas.. Ungefär.

vi får se helt enkelt

Innan jag går in på mina dödliga symptom kan vi alla minnas dagen Jenny fyllde sjutton. Det var en fin dag, Emilia låg i sängen bredvid och vi fick jordgubbar och godis till frukost. Sen råkade Jenny vakna halv sex och var akut-kissnödig, men ville vänta till det att familjen kom och väckte henne. Kul var det sen att familjen gav Jenny en sovmorgon och väckte henne först vid elva. Man kan dö av spruckna blåsor har jag hört.

Och så kan man dö av hjärtattacker. Lyckligtvis fick jag ingen, utan blev lite förkyld istället. Men, fränder, än är inte faran över. Det svartnar för ögonen! Jag tappar balansen tillfälligt och så upp igen.

Hjärncancer.
Eller så är jag väldigt trött.
Eller så är det hjärncancer.

Norge var lite enfärgat imorse (men en plusgrad fick vi. tack tack, sa vi)

Jag borrar huvudet ner i en kudde och försöker att inte skratta. Någonsin igen, helst. För när jag skrattar får jag lite ont i hjärtat och då blir jag en paranoid hypokonder.
Det kan hända att jag har en förkylning på ingång.
Eller en hjärtattack.
Så tills vi vet vad är jag dödsallvarlig.
Så här allvarlig: ...

har nu checkat av årliga dosen av alla sporter involverande skidor och norrmän som finns. sjukt bra när morbror fixat 30 sportkanaler. variation i vardagen. så fint.

#nofilter #nomakeup #color # beautiful #sunset #rainbow #christmasfeelingxoxoxo #blö

Heja Sverige

Vi åkte till Norge, Nu i efterhand har jag ifrågasatt varför, något som inte slog mig in the moment. Vi har nämligen varit där tre gånger i höst... Och denna gång bara för en dag.. för att sen åka i sju timmar i en alldeles för liten bil med alldeles för många långa människor.

Men nejdå! Vädret var härligt enfärgat och morbros hus var cozy. Plus att dem bjöd mig på kakor såatte, all's good.

(Till Jenny: I framtiden, lämna bloggen ifred tills alla hatkänslor från långa bilturer försvunnit. Eller tills du ätit något.)

Et tu, Brute?

Asså.

Nu vill jag ju vara jätte-exalterad och sjunga sånger om nya bebisen som kom i natt, och missförstå mig inte, jag ska vara jätte-exalterad och sjunga sånger. Men just nu sitter jag i Sannas säng och känner mig förådd.

Familjen åkte och hälsade på bebis i Enköping utan mig.

(!!)

Vad i hela!!??

Varför grupparbeten suger

Japp! Hon där Jenny la ju ner en himla massa tid på det tråkiga ämnet feodalism! Satt och ritade diagram gjorde hon tillochmed. Ja, nämen det är ju bara lite fint å se att man får lön för mödan. Ha ha ha, ja ja MVG-barn, chilla lite nu

(men ni ser ju kommentaren)

(ni ser va??)

bu

Storebrors bebis är två dagar sen och jag blir lite nipprig

Kan inte sova för drömmer om barnafödande och vatten som går i minus trettio och bebisar som får bo i mitt rum för vi är fattiga på 20-talet och måste värma varandra med kroppsvärme, och eftersom jag var den hetaste (heh) så fick jag ta hand om alla barn, och snöoväder som får bilar att köra av vägen och min familj dör eller teleporteras till Ryssland (som tydligen fått sitt namn efter en viking-släkt. HAHA hur coolt?) och så får jag aldrig se dem mer.

Asså ha ha ha, godnatt