Om dos ahoras kommer fröken Julia hit.
Det blir roligt,
Jag är farligt nära gränsen till hur mycket socker en kropp klarar hantera utan att svimma.
Kallsvettas och huvudet snurrar.
Sticker ner handen djupt i godisskålen. "Nej, Jenny" säger storebror "du har ätit nog med godis nu"
"DET STÄMMER!" skriker jag.
(nyårslöfte nummer två: jag lovar att sluta äta godis)
Kallsvettas och huvudet snurrar.
Sticker ner handen djupt i godisskålen. "Nej, Jenny" säger storebror "du har ätit nog med godis nu"
"DET STÄMMER!" skriker jag.
(nyårslöfte nummer två: jag lovar att sluta äta godis)
fylld av fika och högdragen ödmjukhet
Efter det åkte jag in till stan för att träffa bästa Julia (Hej Julia!) och äta. Älskar mat. Särskilt när den heter falafel.
Två mellandagsfynd som inte var på rea, lite te och en grön pistageboll senare sitter jag här hemma med min nyinköpta bok. Den kostade exakt sjuttiosju enkronor.
Men jag betalade med kort.
De är som pingviner, förrutom det faktum att de inte alls är som pingviner utan något helt annat.
Titta!
Jag köpte örhängen idag. 30 spänn kostade dem. De var så ohyggligt fula att jag bokstavligen kastade huvudet bakåt och gav ifrån mig ett lika ohyggligt skratt, där mitt i affären. Efter att ha vridit och vänt på dem ett tag hängde jag tillbaka dem på hyllan men ryckte snabbt åt mig dem igen.
Jag köpte örhängen idag. 30 spänn kostade dem. De var så ohyggligt fula att jag bokstavligen kastade huvudet bakåt och gav ifrån mig ett lika ohyggligt skratt, där mitt i affären. Efter att ha vridit och vänt på dem ett tag hängde jag tillbaka dem på hyllan men ryckte snabbt åt mig dem igen.
Tydligen ville jag ha dem. Jättemycket.
(Notera också att jag inte använder min mobilkamera (whaaat?) utan kameran jag fick ärva av storesöstra mi (yesss!) jag vet dock inte riktigt vart jag står när det kommer till parenteser i parenteser (äh, skärp dig. du älskar dem) aja.)
dan före dopparedan
 |
| osminkad. tja! |
Jag har:
- ätit morotsmuffins
- haft på mig hästskjortan (dag+natt+dag+eftermiddag sen fick det vara nog) med höga vinröda byxor och sett allmänt 70-tal ut, på ett dåligt sätt, men vem bryr sig.
- druckit kaffe och flippat
- bakat lakritsmarränger och hallon-kokos-macaron-cupcakes (bäst)
njuter av bara (och ofantligt små) läppar. allt är som det ska.
Dagen började med lagda lockar och röda läppar (blä) eftersom julavslutning på älskade snobbskolan stod på schemat. Jag vann inget pris (vilket kan ha något att göra med att jag inte var nominerad till något) och lockarna gled sakta men säkert ut helt.
Efter lite mentalt virrande mötte jag upp storebror på stan varpå vi strosade i tre timmar.
Jag åt en pistageboll (gott) och köpte en skjorta med hästar på.
Nu har jag jullov men måste skriva klart (läs: börja med) en hemtenta innan tolvslaget. Jag har övervägt att ta livet av mig, men kommer nog inte göra det ändå. Det är snart jul, och jag vill få presenter. Dessutom har jag en mega-viktig skypedejt med Emilia inatt. Så inga självmordstankar ikväll. Bara effektivitet.
"Ah men hur effektiv är du då, som prioriterar att blogga på en blogg som ingen läser istället för att skriva tenta??" tänker ni.
Inte det minsta.
det känns som en måndag
Fyra veckors slit avklarat. Nu har jag bara en si så där... 10 uppgifter att jobba i kapp innan julavslutningen imorgon. Lägg på lite (mycket) feber på det, och du har min eftermiddag.
4 dagar kvar till jul. Vad hände med all min tid?
Skoja bara, när har jag någonsin haft tid?
Och just det! Min plånbok är stulen/tappad, så jag har inga pengar att handla julklappar för. Dessutom blir det svårt för polisen om jag dör på offentlig plats, för mitt ID låg i plånboken också. Och mitt lånekort (oh du onda människa som inte lämnat in plånboken till polisen. Nu kostar du mig TIO kronor för ett nytt lånekort. Känn min brinnande och hatiska ilska, for ever!)
Se nu inte detta som att jag klagar och gnäller. Jag helt enkelt upplyser er.
Nu vet ni.
fotogenisk
(Jag har övervägt att klippa ut den sista bilden och klistra upp på random ställen. Alternativt måla rök efter fötterna också. Som en raket. Eller superhjälte.)
och just det. allt var tecknat... (och 1800-tal)
Jag drömde i natt om mysterium och draman som gjorde mig alldeles matt.
Det var två eviga själar som skulle återfödas om och om igen tills de slutligen fått varandra. De visste inte om det från början, och hade inga minnen från sina tidigare liv. Pojken var lång och hade mörkgrå dreadlocks fastän han knappt var sexton år, kvinnan, som var några år äldre, var kort och hade brunt spretigt hår och fräknar över hela kroppen. Kvinnan var inne på sitt sista liv, och precis innan de var på väg att bryta igenom, dog pojken. Kvinnan blev förkrossad. En dag när hon satt och bläddrade i dammiga fotoalbum såg hon ett kort på pojken och började gråta. Hon torkade tårarna och vände på kortet. Det var daterat 1614 (man bör fråga sig hur detaljerade drömmar man kan ha egentligen) och var alltså nästan tvåhundra år gammalt. Kvinnan reste sig hastigt och drog fram album efter album. Pojken fanns med i alla. Samma ansikte, samma grå hår, olika namn och årtionden som var nästan femtio år isär. Samtidigt fick pojken, som var död och nu hade återfått minnena från sina tidigare liv, välja om han ville komma in i världen igen som 25 åring och kunna få sin älskade, sin själsfrände, eller som ett litet litet foster. "25 åring!" skrek mitt undermedvetna. Pojken stod tyst länge, yte i rymden eller någon annanstans, innan han vände sig om, mot någotning jag inte såg, och sa "ett litet litet foster".
"Neeeej!" skrek mitt undermedvetna. Men det hjälpte inte, han föddes in i världen, med kvinnan som mamma.
Så fel. Så ofantligt fel.
Alarmet ringde, kvinnan höll hårt i sitt barn, musiken i huvudet tonades bort och jag vaknade.
Det var två eviga själar som skulle återfödas om och om igen tills de slutligen fått varandra. De visste inte om det från början, och hade inga minnen från sina tidigare liv. Pojken var lång och hade mörkgrå dreadlocks fastän han knappt var sexton år, kvinnan, som var några år äldre, var kort och hade brunt spretigt hår och fräknar över hela kroppen. Kvinnan var inne på sitt sista liv, och precis innan de var på väg att bryta igenom, dog pojken. Kvinnan blev förkrossad. En dag när hon satt och bläddrade i dammiga fotoalbum såg hon ett kort på pojken och började gråta. Hon torkade tårarna och vände på kortet. Det var daterat 1614 (man bör fråga sig hur detaljerade drömmar man kan ha egentligen) och var alltså nästan tvåhundra år gammalt. Kvinnan reste sig hastigt och drog fram album efter album. Pojken fanns med i alla. Samma ansikte, samma grå hår, olika namn och årtionden som var nästan femtio år isär. Samtidigt fick pojken, som var död och nu hade återfått minnena från sina tidigare liv, välja om han ville komma in i världen igen som 25 åring och kunna få sin älskade, sin själsfrände, eller som ett litet litet foster. "25 åring!" skrek mitt undermedvetna. Pojken stod tyst länge, yte i rymden eller någon annanstans, innan han vände sig om, mot någotning jag inte såg, och sa "ett litet litet foster".
"Neeeej!" skrek mitt undermedvetna. Men det hjälpte inte, han föddes in i världen, med kvinnan som mamma.
Så fel. Så ofantligt fel.
Alarmet ringde, kvinnan höll hårt i sitt barn, musiken i huvudet tonades bort och jag vaknade.
finslipat min irlänska. aay you wee dote. osv osv
Jag gillar min familj.
Punkt, typ.
Jag gillar att min morbrors sambo är från Irland och att vi sitter uppe om nätterna och har vilda diskussioner om vilken dressing som är godast på Mc Donalds (curry), och att de har en bebis som är hård som en sten och dregglar mest hela tiden. Och jag gillar också att alla vill bjuda på fika och pizza vilket resulterar i att man går upp två kilo på två dagar. Så gott fika. Så god pizza.
Det var det.
Jag gillar också att jag på senaste tiden beskrivit det mesta som "bad ass" här hemma. Jag klämmer in det överallt. Allt är bad ass. Mor med flera har omedvetet börjat adoptera uttrycket på lika illapassande tillfällen som mig. Bra Jenny, tänker jag tyst för mig själv (om man nu kan tänka högljutt?) och så skrattar jag. Inte för att det hade något med saken att göra, om jag nu ens hade en sak eller poäng jag ville komma till, men det var en mini-seger, och de förtjänar ju också lite uppmärksamhet, om än blygsam.
Sen att den blygsamma uppmärksamheten råkade bli halva inlägget kommenterar ingen, och vi fortsätter.
Andra advent förbi. Lyckats vara sjuk två gånger redan. Nu kör vi.
Punkt, typ.
Jag gillar att min morbrors sambo är från Irland och att vi sitter uppe om nätterna och har vilda diskussioner om vilken dressing som är godast på Mc Donalds (curry), och att de har en bebis som är hård som en sten och dregglar mest hela tiden. Och jag gillar också att alla vill bjuda på fika och pizza vilket resulterar i att man går upp två kilo på två dagar. Så gott fika. Så god pizza.
Det var det.
Jag gillar också att jag på senaste tiden beskrivit det mesta som "bad ass" här hemma. Jag klämmer in det överallt. Allt är bad ass. Mor med flera har omedvetet börjat adoptera uttrycket på lika illapassande tillfällen som mig. Bra Jenny, tänker jag tyst för mig själv (om man nu kan tänka högljutt?) och så skrattar jag. Inte för att det hade något med saken att göra, om jag nu ens hade en sak eller poäng jag ville komma till, men det var en mini-seger, och de förtjänar ju också lite uppmärksamhet, om än blygsam.
Sen att den blygsamma uppmärksamheten råkade bli halva inlägget kommenterar ingen, och vi fortsätter.
Andra advent förbi. Lyckats vara sjuk två gånger redan. Nu kör vi.
observera att klockan är halv två på natten och jag drivs endast av viljestyrka och socker ångor
Jag skulle bara vilja ta ett litet moment och säga farväl till mitt hår.
Jag har inte alltid älskat dig.
Du har gjort mig besviken oräkneliga gånger.
Men du har alltid funnits där för mig
Adjö.
"This goes against everything that you have in Sweden, children should never work! Unless they are grown-ups... And then they´re not children any more!"
Hon fick med dålig humor och en rysk immitation, så jag är nöjd.
Ifall någon är intresserad: http://www.youtube.com/watch?v=GZrEihKaMrA
det var roligt
Jag satt i baksätet med lilla bebis (numera 1½) och försökte framkalla diverse krystade skratt.
Säg tja!
-Cha
Säg tjena!
...Tjäna mannen!
Då dog jag.
"I say you the bestest!" (måste sluta sjunga. min familj lider. (men det går inte))
Idag har jag färgat mitt hår bajsbrunt.
"Ditt hår ser ut som bajs" sa mor.
"Men bajs är kanske en ganska attraktiv hårfärg?" sa jag.
Nej.
Jag drömde i natt att jag satt på en buss bredvid han som spelar Napoleon Dynamite. Jag blev lite starstruck och råkade radera min bussbiljett från mobilen. Då klev busskontrollanter på och bad om att få se min biljett. Men jag ville ju inte erkänna att jag i ett moment av beundran råkat radera det när killen som spelar han där satt bredvid. Så jag gjorde en scen och blev avkastad istället.
Sen flög jag ut till landet (med mina vingar) för att vara kungens livvakt på en liten godisaffär som låg där ute. Det var helt öde, förrutom godisaffären och en motorväg. Över motorvägen gick flickor i armkrok och blundade. Fram och tillbaka.
Sen, när klockan vara fem minuter över fyra vaknade jag av värmeslag från mitt element. Jag yrade i några minuter och somnade om. Denna gång drömde jag dock bara om potatispaj. Lite besviken faktiskt.
Sen flög jag ut till landet (med mina vingar) för att vara kungens livvakt på en liten godisaffär som låg där ute. Det var helt öde, förrutom godisaffären och en motorväg. Över motorvägen gick flickor i armkrok och blundade. Fram och tillbaka.
Sen, när klockan vara fem minuter över fyra vaknade jag av värmeslag från mitt element. Jag yrade i några minuter och somnade om. Denna gång drömde jag dock bara om potatispaj. Lite besviken faktiskt.
-no comment-
Det där med att få pms-finnar på näsan, gråta till 16 and pregnant (igen), ligga i en boll på golvet och blanda mandelmassa med vatten så det ska gå lättare att äta med sked...
(ps. jag är så sjuk att jag inte kan hålla huvudet uppe och halsen är så svullen att jag har svårt att andas. tja! ds.)
Jag kom på mig själv när jag kom över texten: "blekning är INTE att leka med" att le och viska "jag ska leka"
Vi får se vad som händer
om mat och en backhand
De två senaste dagarna har jag endast förtärt vita bönor i tomatsås (på burk). Det kostade sju kronor och jag var lat. Det rättfärdigar dock inte bristen på motivation. Vi pratar ändå om mat.
För att ställa allt till rätta, och mätta mina cravings, lagade jag tandori kyckling med naanbröd till hela familjen, och viktigast av allt, mig själv. Det var gott. Spilla-på-tröjan-men-inte-bry-sig-och-bara-fortsätta-äta-gott
"Nu kan vi ju gifta bort henne" sa far min efter att ha smakat min fabulösa mat. "Är du galen?" sa mor. "När hon äntligen lärt sig laga mat, tänker du skicka bort henne!?"
"Nej, nej det var ju ett skämt" sa far ursäktande. Mor fnös och fortsatte dubbeldoppa sitt naanbröd.
Sen slog jag min bror hårt i ansiktet för att han spoilat how i met your mother för mig varpå mor försattes i chock. "Jag gav honom mat," sa jag "sen slog jag honom. plus minus noll."
"Så du menar att om man ger någon mat har man rätt att slå dem efteråt?"
"Helst ska man ju inte göra det, men ja."
Mor lugnade sig och vi började prata om ögonbryn istället.
"Mitt ena sitter ju mycket högre upp än det andra. Det får det att se ut som att jag är kaxig. En kaxig bitch."
"Du är en bitch" sa mor.
Jaha.
den är ganska gräslig faktiskt
jag håller på med en massa, vilket är en omväxling. det gör nästan ont i hjärtat så lite jag hållit på med på senaste tiden. slapp är jag. men inte nu! (förutom det faktum att jag fortfarande inte orkar skriva stor bokstav i början av varje mening. men men. sådant är oviktigt. heeh?)
idag såg jag en klänning. det var en mörkgrön polo-klänning med papegojor på. alla uttryckte starkt hur gräslig den var. så jag köpte den.
idag såg jag en klänning. det var en mörkgrön polo-klänning med papegojor på. alla uttryckte starkt hur gräslig den var. så jag köpte den.
fast i min neverending bok. ljusglimt i mörker. typ.
här grät jag:
"No explanation was afforded then to my many questions; but a day or two afterwards I learned that Miss Temple, on returning to her own room at dawn, had found me laid in a little crib; my face against Helen Burns's shoulder, my arms around her neck. I was asleep, and Helen was dead."
Här skrattade jag:
"You examine me, miss Eyre. Do you find me handsome?
- No sir."
"she could not charm him.
If she had managed the victory at once, and he had yielded and sincerely laid his heart at her feet, I should have covered my face, turned to the wall, and (figuratively) have died.
-
I should have had one vital struggle with two tigers - jealousy and despair: then, my heart torn out and devoured, I should have admired her."
Er dagliga dos Jane Eyre. Varsågoda.
Vafalls? Ni har inget sådant omättat behov eller beroende?
Aja. Från och med nu då.
"No explanation was afforded then to my many questions; but a day or two afterwards I learned that Miss Temple, on returning to her own room at dawn, had found me laid in a little crib; my face against Helen Burns's shoulder, my arms around her neck. I was asleep, and Helen was dead."
Här skrattade jag:
"You examine me, miss Eyre. Do you find me handsome?
- No sir."
"she could not charm him.
If she had managed the victory at once, and he had yielded and sincerely laid his heart at her feet, I should have covered my face, turned to the wall, and (figuratively) have died.
-
I should have had one vital struggle with two tigers - jealousy and despair: then, my heart torn out and devoured, I should have admired her."
Er dagliga dos Jane Eyre. Varsågoda.
Vafalls? Ni har inget sådant omättat behov eller beroende?
Aja. Från och med nu då.
sjukdag idag som dagen innan idag och kanske dagen efter idag, men det vet man inte
jag skulle baka vaniljmuffins.
medan jag höll på blev jag uttråkad och la till kladdkakssmet.
när kladdkakssmet var tillagt och det hela fortfarande kändes tråkigt slängde jag i lite mer vilket resulterade i vanilj/mandel/rom/chokladmuffins.
"det här smakar... konstigt." sa bror. "men inte äckligt!" sa jag.
så var det med det.
vuxenpoäng i alla fall (minus det hysteriska fnissandet när vi kördes till barnakuten av en vaktmästare på en truck. och minus att vi råkade kalla på akutlarm när vi skulle ringa efter sjuksystrarna. och minus det tog 45 minuter att hitta fel, och minus.. okej. inga vuxenpoäng)
Jag var på akuten igår. Typ 6 timmar. Mer eller mindre (mindre)
Jag fick åka truck, smaka en halv ost - och skinkmacka utan skinka, använda en massa massa handsprit, känna mig vuxen, skratta som ett barn och snacka skit om doktorer.
Helt okej.
Mindre okej såklart för min stackars vän som faktiskt hade orsak att vara där. Men jag vill helst tro att hon hade det precis lika angenämt som oss andra (nej) eller i alla fall nästan (kanske)
Jag fick åka truck, smaka en halv ost - och skinkmacka utan skinka, använda en massa massa handsprit, känna mig vuxen, skratta som ett barn och snacka skit om doktorer.
Helt okej.
Mindre okej såklart för min stackars vän som faktiskt hade orsak att vara där. Men jag vill helst tro att hon hade det precis lika angenämt som oss andra (nej) eller i alla fall nästan (kanske)
missade 11/11-11 11:11
Jag har spenderat otaliga timmar med min bok idag. Eller ganska exakt elva, elva-dagen till ära.
Återkommer när jag kan tänka och skriva som en sjuttonåring igen. (och slutar tänka "why, then, should we ever sink overwhelmed with distress, when life is so soon over, and death is so certain an entrance to happiness - to glory" som svar när någon klagar på kyla och kommande vintermörker)
Återkommer när jag kan tänka och skriva som en sjuttonåring igen. (och slutar tänka "why, then, should we ever sink overwhelmed with distress, when life is so soon over, and death is so certain an entrance to happiness - to glory" som svar när någon klagar på kyla och kommande vintermörker)
hej sverige (och å ä ö)
Igår kväll klockan elva någonting landade vi. Innan flyget var jag pepp på att för första gången få fönsterplats men blev i slutändan så höjdrädd att jag satt och blundande och grät lite när jag tänkt ut det filmscenario där jag i tårar skickar mitt sista meddelande till någon älskad och sen typ mosas eller något. För min mobil var avstängd.
Hursomhelst
När vi landat var det jag sett fram emot mest:
Meeeeen.
Det var stängt.
Så istället bjuder jag på några omotiverade bilder av mig inne på flygplatstoan i Wien (varav på den sista hade ljudet från blixten gått av samtidigt som en tjej drog i handtaget, och då dog jag)
sista dagen. imorgon far jag tillbaka mina kara svenska bokstaver. abstinens.
jag har fatt ut allt saltvatten ur haret och sitter nu med storasyster och diskuterar.
vi kopte namligen en tvalfri lertval for ansiktet igar.
turns out att vi alskar den. mycket.
problemet ar nu att den antagligen kommer vara slut om ett par ar, sa vi maste maste rakna ut hur manga man kan behova pa en livstid innan vi drar harifran.
jag avskyr att borja en mening med "idag"
Idag har jag:
- druckit en liter is te
- frusit ihjal i Jerusalem
- hallt pa att svimma i varmen en timme utanfor Jerusalem
- kikat pa beduiner (finare ord for uteliggare eller? sump)
- varit i ett naturreservat
- druckit iskaffe
- flutit runt i doda havet (wow. dor sa coolt det var. som en kork. i olja. fast mindre konstigt och mer tufft. typ)
- atit jelly beans med korsbarssmak
- anvandt min tvalfria tval gjord pa lera for forsta gangen
- luktat pa mitt parfymerade pastellila nagellack som luktar tuggummi
- delat kanelbulle-glass med magsjuk svagerska
ar nastan den enda har i palatset som inte ar magsjuk. alla ar slut och dackar runt nio halv tio. semester vet ni.
- ah och just det! jag bestamde mig ocksa for att bli vegetarian ett tag, eftersom kott inte riktigt ar min grej vilket som (undantaget for riktigt gott kott dock. som baconlindad oxfile. men dar tror jag typ alla ger efter. right?)
Nu. Godnatt.
och nu fem minuter senare sager vi godnatt
jag har idag bemott alla manniskor i varlden sa har:
Fastan jag egentligen har matt sa har:
(lite sjalvforakt for min del da jag faktiskt bade planerade dessa bilder och sen la upp dem)
ja.
ps. notera det ni inte ser alls i bakgrunden. vi bor i den otomanska sultanens palats eller natt. typ 6 meter i tak och guldiga gardiner overallt. ds.
notera att jag varit magsjuk i tva dagar nu
Idag har vi varit i Getsemane och fotat gamla trad. Vi har promenarat upp for Oljeberget. Mt of the Olives. Och sen dott stora klattra-i-bergs-doden. "Jag vet en genvag" sa var guide. "Sweet" sa vi da en vag pa tio minuter frestade mer an en vag pa fyrtiofem. Bada vagarna ledde dock till samma stalle vilket resulterade i att vi istallet for att traska upp for en backe med 15 graders lutning fick harliga 40 graders lutning. Vi dog. Hela bunten.
Sen at vi chokladkaka, drack te och beundrade utsikten med lojliga "wow" och "oooh"
typ sa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)