Jag drömde i natt om mysterium och draman som gjorde mig alldeles matt.
Det var två eviga själar som skulle återfödas om och om igen tills de slutligen fått varandra. De visste inte om det från början, och hade inga minnen från sina tidigare liv. Pojken var lång och hade mörkgrå dreadlocks fastän han knappt var sexton år, kvinnan, som var några år äldre, var kort och hade brunt spretigt hår och fräknar över hela kroppen. Kvinnan var inne på sitt sista liv, och precis innan de var på väg att bryta igenom, dog pojken. Kvinnan blev förkrossad. En dag när hon satt och bläddrade i dammiga fotoalbum såg hon ett kort på pojken och började gråta. Hon torkade tårarna och vände på kortet. Det var daterat 1614 (man bör fråga sig hur detaljerade drömmar man kan ha egentligen) och var alltså nästan tvåhundra år gammalt. Kvinnan reste sig hastigt och drog fram album efter album. Pojken fanns med i alla. Samma ansikte, samma grå hår, olika namn och årtionden som var nästan femtio år isär. Samtidigt fick pojken, som var död och nu hade återfått minnena från sina tidigare liv, välja om han ville komma in i världen igen som 25 åring och kunna få sin älskade, sin själsfrände, eller som ett litet litet foster. "25 åring!" skrek mitt undermedvetna. Pojken stod tyst länge, yte i rymden eller någon annanstans, innan han vände sig om, mot någotning jag inte såg, och sa "ett litet litet foster".
"Neeeej!" skrek mitt undermedvetna. Men det hjälpte inte, han föddes in i världen, med kvinnan som mamma.
Så fel. Så ofantligt fel.
Alarmet ringde, kvinnan höll hårt i sitt barn, musiken i huvudet tonades bort och jag vaknade.
hahahah gar det ens att dromma sant?!
SvaraRadera