finslipat min irlänska. aay you wee dote. osv osv

Jag gillar min familj.

Punkt, typ.

Jag gillar att min morbrors sambo är från Irland och att vi sitter uppe om nätterna och har vilda diskussioner om vilken dressing som är godast på Mc Donalds (curry), och att de har en bebis som är hård som en sten och dregglar mest hela tiden. Och jag gillar också att alla vill bjuda på fika och pizza vilket resulterar i att man går upp två kilo på två dagar. Så gott fika. Så god pizza.

Det var det.

Jag gillar också att jag på senaste tiden beskrivit det mesta som "bad ass" här hemma. Jag klämmer in det överallt. Allt är bad ass. Mor med flera har omedvetet börjat adoptera uttrycket på lika illapassande tillfällen som mig. Bra Jenny, tänker jag tyst för mig själv (om man nu kan tänka högljutt?) och så skrattar jag. Inte för att det hade något med saken att göra, om jag nu ens hade en sak eller poäng jag ville komma till, men det var en mini-seger, och de förtjänar ju också lite uppmärksamhet, om än blygsam.

Sen att den blygsamma uppmärksamheten råkade bli halva inlägget kommenterar ingen, och vi fortsätter.

Andra advent förbi. Lyckats vara sjuk två gånger redan. Nu kör vi.