Innan jag går in på mina dödliga symptom kan vi alla minnas dagen Jenny fyllde sjutton. Det var en fin dag, Emilia låg i sängen bredvid och vi fick jordgubbar och godis till frukost. Sen råkade Jenny vakna halv sex och var akut-kissnödig, men ville vänta till det att familjen kom och väckte henne. Kul var det sen att familjen gav Jenny en sovmorgon och väckte henne först vid elva. Man kan dö av spruckna blåsor har jag hört.
Och så kan man dö av hjärtattacker. Lyckligtvis fick jag ingen, utan blev lite förkyld istället. Men, fränder, än är inte faran över. Det svartnar för ögonen! Jag tappar balansen tillfälligt och så upp igen.
Hjärncancer.
Eller så är jag väldigt trött.
Eller så är det hjärncancer.
Åh ja, det var en fin dag. Kommer du ihåg natten innan? När vi cyklade mitt i natten i gränby. Fint var ordet
SvaraRaderaMys <3
SvaraRaderalol
SvaraRadera