+ lite berlin-bilder

Okej så jag hade verkligen inte tänkt att fortsätta på "potentiell dödsfara" temat, jag lovar!
Men! Imorse hände något som faktiskt på riktigt kunde ha inneburit temporärt/inte lika temporärt pulsuppehåll. Jag var nämligen mycket täppt. Näsan var lika oanvändbar som alla för stora klackar i min ägo som numera trängs i min garderob. Den kändes lite "Ja hej, jag campar på ditt ansikte ett tag, äre okej elleh? Har semester vettu"

Hursomhelst. Noll luftcirkulation. Så när halsen sen började svälla kände jag hur jag blev aningen nervös. Jag var ensam hemma, och hade ändå hoppats på att livets slut skulle ligga långt i framtiden. Mest var jag väl orolig över det faktum att ifall jag skulle kvävas här och nu skulle det stå "cause of death: snor" på mitt dödsbevis. (Finns det? Födelsebevis, sen dödsbevis? Näää?) Så allteftersom syret togs upp snabbare än det fylldes på började det svartna för ögonen. "Detta är helt sjukt" tänkte jag för mig själv samtidigt som jag skrattade inombords. Jag föreställde mig min begravning och hur mor min suckar tungt och beklagar sig "Ja, hon var ju aldrig ett stort fan av nässpray. Gjorde ont i näsan hon, plus att det ju fick henne att nysa så förfärligt, så det går ju att förstå och relatera. Det är ändå inte så bekvämt när näsan gör ont, och att nysa kan ju störa om man försöker hålla en seriös konversation osv. Jättejobbigt egentligen. Men hon höll ju faktiskt fast vid sina värderingar till slutet, och för det måste jag vara stolt"

Ha ha ha ha ha och så vidare!

Men jag dog inte! Halsen öppnades upp och gav samma känsla som när en damm brister kan jag tänka mig. Jaaa eller samma känsla som när man.. Andas.. Ungefär.