Jag köpte begravningsklänning och såg på Avengers och åt en banan

Nu i kvällstimmarna lyssnade jag på musik.
Glad blev jag när jag insåg att en av Nancy Sinatra låtarna var en Jenny-låt.
Det är nämligen ett känt faktum att ingen låt om diverse Jennys har något positivt budskap.
"Äntligen!" tänkte jag och vickade på öronen i koncentration.

Hon sjöng:
Jenny couldn't have any children, so she gave birth to the blues every night.
John was always there to wipe away her tears, while she sang, in the spotlight.
Entertained nightly in piano bars, and at one time, Jenny thought she could have been a star.
But she couldn't leave her man for anything. Because without him, she knew she couldn't sing.
She played piano and he beat the drums.

Suck och så vidare.