om mat och en backhand

De två senaste dagarna har jag endast förtärt vita bönor i tomatsås (på burk). Det kostade sju kronor och jag var lat. Det rättfärdigar dock inte bristen på motivation. Vi pratar ändå om mat.

För att ställa allt till rätta, och mätta mina cravings, lagade jag tandori kyckling med naanbröd till hela familjen, och viktigast av allt, mig själv. Det var gott. Spilla-på-tröjan-men-inte-bry-sig-och-bara-fortsätta-äta-gott

"Nu kan vi ju gifta bort henne" sa far min efter att ha smakat min fabulösa mat. "Är du galen?" sa mor. "När hon äntligen lärt sig laga mat, tänker du skicka bort henne!?"

"Nej, nej det var ju ett skämt" sa far ursäktande. Mor fnös och fortsatte dubbeldoppa sitt naanbröd.

Sen slog jag min bror hårt i ansiktet för att han spoilat how i met your mother för mig varpå mor försattes i chock. "Jag gav honom mat," sa jag "sen slog jag honom. plus minus noll."

"Så du menar att om man ger någon mat har man rätt att slå dem efteråt?"

"Helst ska man ju inte göra det, men ja."

Mor lugnade sig och vi började prata om ögonbryn istället.

"Mitt ena sitter ju mycket högre upp än det andra. Det får det att se ut som att jag är kaxig. En kaxig bitch."

"Du är en bitch" sa mor.

Jaha.