Aldrig har det varit viktigare. Aldrig så saknat.

Asså toapapper.
Varför har jag aldrig tidigare uppskattat toapapper. FÖRSTÅR ni smärtan i själen när man bor själv och toapappret är slut och klockan är elva på kvällen så alla affärer är stängda och man är så kissnödig att det gör ont? (Typ som när man varit på bio och under trailerserna (?) i början hunnit dricka upp en liter fanta och sen måste sitta stilla i två timmar och till slut kommer ut ur salongen och känner att om jag rör mig nu dör jag)
Jag hade förvisso fyra ark, strategiskt placerade över huvudet på ängelstatyn som står på skrivbordet i vardagsrummet. Dem hänger fortfarande där. Det måste dem. Tar jag bort dem bildar de lockiga håret skuggor som ser ut som en gammal mans ansikte och det skrämmer mig.
Så jag ringde far och bad honom komma och hämta mig. Tio minuter senare stod jag vid pärleporten, fällde en tår och sprang lyckligt med armarna utsträckta in i vårt rosa badrum.

Steven: So.. You basically came back just to use the toilett?
Jag: Well, yeah. I'm out of toilet paper so...
Steven: That's.. hmm
Syster: You see, she's like an old lady who doesn't know what's embarrasing to tell other people.

2 kommentarer: