Jag hittade en gammal bild jag döpt till "snoppar" och kände att: va?

Ja men sen föll bitarna på plats.
Och då skrattade jag.

Mor: Du, jag spelade in en dokumentär om flickorna som hölls fångna i 10 år och..
Jag: Mamma jag ser på film
Mor: Sabbar jag stämningen?
Jag: Haha ja
Mor: Jaha, ah men förlåt för att jag lever
Jag: ..Va?
Mor: Jag går väl, du tycker ju ändå bara att jag är en
Jag: Martyr, ja.
Mor: ...

Och så skrattade jag igen.
(Tekniskt sett var detta första gången jag skrattade, då jag just hittade bilden. Om man vill vara sån, vilket jag nu tydligen ville vara. Ja)