Nyårsafton ju

Om dos ahoras kommer fröken Julia hit.

Det blir roligt,

Jag är farligt nära gränsen till hur mycket socker en kropp klarar hantera utan att svimma.

Kallsvettas och huvudet snurrar.

Sticker ner handen djupt i godisskålen. "Nej, Jenny" säger storebror "du har ätit nog med godis nu"

"DET STÄMMER!" skriker jag.

(nyårslöfte nummer två: jag lovar att sluta äta godis)

fylld av fika och högdragen ödmjukhet

Jag har idag ritat en bild av hur spicegirls-diggande sjuåriga Jenny trodde att tjugoåriga Jenny skulle se ut. Rosa hår med blåa slingor. Stora blå ögon (vet inte hur jag räknade med att få till det) och glittrig magtröja.

Efter det åkte jag in till stan för att träffa bästa Julia (Hej Julia!) och äta. Älskar mat. Särskilt när den heter falafel.

Två mellandagsfynd som inte var på rea, lite te och en grön pistageboll senare sitter jag här hemma med min nyinköpta bok. Den kostade exakt sjuttiosju enkronor.

Men jag betalade med kort.

Nyårslöfte nummer ett: Jag lovar att slutasmåförälska mig i översminkade åttiotalspojkar

De är som pingviner, förrutom det faktum att de inte alls är som pingviner utan något helt annat.

Titta!

Jag köpte örhängen idag. 30 spänn kostade dem. De var så ohyggligt fula att jag bokstavligen kastade huvudet bakåt och gav ifrån mig ett lika ohyggligt skratt, där mitt i affären. Efter att ha vridit och vänt på dem ett tag hängde jag tillbaka dem på hyllan men ryckte snabbt åt mig dem igen.

Tydligen ville jag ha dem. Jättemycket.

(Notera också att jag inte använder min mobilkamera (whaaat?) utan kameran jag fick ärva av storesöstra mi (yesss!) jag vet dock inte riktigt vart jag står när det kommer till parenteser i parenteser (äh, skärp dig. du älskar dem) aja.)

spellista till mig själv

retro

dan före dopparedan

osminkad. tja!

Jag har:

• ätit morotsmuffins
• haft på mig hästskjortan (dag+natt+dag+eftermiddag sen fick det vara nog) med höga vinröda byxor och sett allmänt 70-tal ut, på ett dåligt sätt, men vem bryr sig.
• druckit kaffe och flippat
• bakat lakritsmarränger och hallon-kokos-macaron-cupcakes (bäst)

njuter av bara (och ofantligt små) läppar. allt är som det ska.

Dagen började med lagda lockar och röda läppar (blä) eftersom julavslutning på älskade snobbskolan stod på schemat. Jag vann inget pris (vilket kan ha något att göra med att jag inte var nominerad till något) och lockarna gled sakta men säkert ut helt.

Efter lite mentalt virrande mötte jag upp storebror på stan varpå vi strosade i tre timmar.

Jag åt en pistageboll (gott) och köpte en skjorta med hästar på.

Nu har jag jullov men måste skriva klart (läs: börja med) en hemtenta innan tolvslaget. Jag har övervägt att ta livet av mig, men kommer nog inte göra det ändå. Det är snart jul, och jag vill få presenter. Dessutom har jag en mega-viktig skypedejt med Emilia inatt. Så inga självmordstankar ikväll. Bara effektivitet.

"Ah men hur effektiv är du då, som prioriterar att blogga på en blogg som ingen läser istället för att skriva tenta??" tänker ni.

Inte det minsta.

det känns som en måndag

Fyra veckors slit avklarat. Nu har jag bara en si så där... 10 uppgifter att jobba i kapp innan julavslutningen imorgon. Lägg på lite (mycket) feber på det, och du har min eftermiddag.

4 dagar kvar till jul. Vad hände med all min tid? 

Skoja bara, när har jag någonsin haft tid?

Och just det! Min plånbok är stulen/tappad, så jag har inga pengar att handla julklappar för. Dessutom blir det svårt för polisen om jag dör på offentlig plats, för mitt ID låg i plånboken också. Och mitt lånekort (oh du onda människa som inte lämnat in plånboken till polisen. Nu kostar du mig TIO kronor för ett nytt lånekort. Känn min brinnande och hatiska ilska, for ever!)

Se nu inte detta som att jag klagar och gnäller. Jag helt enkelt upplyser er. 

Nu vet ni. 

jag saknar emilia

fotogenisk

(Jag har övervägt att klippa ut den sista bilden och klistra upp på random ställen. Alternativt måla rök efter fötterna också. Som en raket. Eller superhjälte.)

och just det. allt var tecknat... (och 1800-tal)

Jag drömde i natt om mysterium och draman som gjorde mig alldeles matt.

Det var två eviga själar som skulle  återfödas om och om igen tills de slutligen fått varandra. De visste inte om det från början, och hade inga minnen från sina tidigare liv. Pojken var lång och hade mörkgrå dreadlocks fastän han knappt var sexton år, kvinnan, som var några år äldre, var kort och hade brunt spretigt hår och fräknar över hela kroppen. Kvinnan var inne på sitt sista liv, och precis innan de var på väg att bryta igenom, dog pojken. Kvinnan blev förkrossad. En dag när hon satt och bläddrade i dammiga fotoalbum såg hon ett kort på pojken och började gråta. Hon torkade tårarna och vände på kortet. Det var daterat 1614 (man bör fråga sig hur detaljerade drömmar man kan ha egentligen) och var alltså nästan tvåhundra år gammalt. Kvinnan reste sig hastigt och drog fram album efter album. Pojken fanns med i alla. Samma ansikte, samma grå hår, olika namn och årtionden som var nästan femtio år isär. Samtidigt fick pojken, som var död och nu hade återfått minnena från sina tidigare liv, välja om han ville komma in i världen igen som 25 åring och kunna få sin älskade, sin själsfrände, eller som ett litet litet foster. "25 åring!" skrek mitt undermedvetna. Pojken stod tyst länge, yte i rymden eller någon annanstans, innan han vände sig om, mot någotning jag inte såg, och sa "ett litet litet foster".

"Neeeej!" skrek mitt undermedvetna. Men det hjälpte inte, han föddes in i världen, med kvinnan som mamma.

Så fel. Så ofantligt fel.

Alarmet ringde, kvinnan höll hårt i sitt barn, musiken i huvudet tonades bort och jag vaknade.

finslipat min irlänska. aay you wee dote. osv osv

Jag gillar min familj.

Punkt, typ.

Jag gillar att min morbrors sambo är från Irland och att vi sitter uppe om nätterna och har vilda diskussioner om vilken dressing som är godast på Mc Donalds (curry), och att de har en bebis som är hård som en sten och dregglar mest hela tiden. Och jag gillar också att alla vill bjuda på fika och pizza vilket resulterar i att man går upp två kilo på två dagar. Så gott fika. Så god pizza.

Det var det.

Jag gillar också att jag på senaste tiden beskrivit det mesta som "bad ass" här hemma. Jag klämmer in det överallt. Allt är bad ass. Mor med flera har omedvetet börjat adoptera uttrycket på lika illapassande tillfällen som mig. Bra Jenny, tänker jag tyst för mig själv (om man nu kan tänka högljutt?) och så skrattar jag. Inte för att det hade något med saken att göra, om jag nu ens hade en sak eller poäng jag ville komma till, men det var en mini-seger, och de förtjänar ju också lite uppmärksamhet, om än blygsam.

Sen att den blygsamma uppmärksamheten råkade bli halva inlägget kommenterar ingen, och vi fortsätter.

Andra advent förbi. Lyckats vara sjuk två gånger redan. Nu kör vi.

håret gick inte av

observera att klockan är halv två på natten och jag drivs endast av viljestyrka och socker ångor

Jag skulle bara vilja ta ett litet moment och säga farväl till mitt hår.

Jag har inte alltid älskat dig.

Du har gjort mig besviken oräkneliga gånger.

Men du har alltid funnits där för mig

Adjö.